Kultur

Eftersom det regnade idag valde vi bort båtutflykter och ägnade oss istället för inomhusaktiviteter. Vi började med lätt shopping i de affärer vi strosade förbi på vår väg mot maritima museet. Museet är byggt kring Nya Zeeland som sjöfarare, kring Māoriernas resor, européernas upptäcktsresande, valfångst, immigrantresor från Europa och segling med utgångspunkt i Amerikas Cup.

Tre sporter förefaller vara större än andra i detta land. Det är rugby, cricket och segling. På museet är en stor del ägnad åt just Amerikas cup och sir Peter Blake som varit mycket framträdande skeppare, bl.a med seger i AC. 

Vidare har man en stor uppsättning fullskaliga modeller av äldre fartyg. 

Modell av den typ som Māorierna använde vid upptäckten av N Z. 

Efter att Storbritannien tecknat Waitangafördraget med Māorierna skulle Nya Zeeland befolkas. I Storbritannien såldes det förlovade landet in och engelsmän och andra européer skeppades över med drömmar om ett bättre liv. Ända in på 1960-talet var immigrationen betydande. Fullskaliga modeller av de hytter som immigranterna bodde i vid överfarterna fanns, från 1800-talet och från 1950-talet.

Museet var jätteintressant och pedagogiskt men efter 3,5 timmar orkade vi inte mer.

På sena eftermiddagen åkte vi upp i Sky Tower som är det högsta tornet på den sydliga hemisfären (och därmed högre än Sydneys vilket är viktigt). I duggregnet kunde vi inte se så långt som i klart väder, det rådde sikt 6 på en 10-gradig skala. Vi var ändå nöjda för den överblick man får över själva stade med förorter. 

Middag åt vi på en fullsatt belgisk restaurang. Mycket gott!

För övrigt är julen snart här. 

Mineralvatten och mer vulkanologi

Eftersom vi bor på ett hotell med heta mineralbad så började vi dagen med att krypa ner i en svavelosande bassäng med grumligt vatten. Skall vara bra för allehanda krämpor. Vattentemperaturen ca 40 grader. Därefter en kort sejour i bubbelpoolen. Dusch, frukost och utcheckning. 

Sedan var det dags för dag två av våra termiska studier. Denna började med ett besök vid lady Knox geiser. Enligt information skulle den ha ett utbrott 10:15 varje dag. Vän av ordning funderade på hur den kunde vara så punktlig. Var den radiostyrd eller hade man satt en brandspruta i geisern?  Det visade sig att man manipulerade den med tvättmedel. Med ett halvkilo  som hälldes i från toppen kunde man få den att aktiveras. Det kändes som lite fusk, men det fungerade. 

Därefter blev det en ny rundvandring bland kratrar, stinkande hål och bubblande lera. Ett fascinerande skådespel. Många olika färger skapas av mineraler och tungmetaller. 

Vatten färgat av svavel och järn. 

Bubblande lera som inte ska avnjutas i ett bad.

Dags att lämna Rotorua och avfärd mot Auckland. Väl framme och incheckade konstaterade vi att vår studio är mindre än Olles studentrum. Vi tror att vårt rum inklusive toa och dusch är drygt 10 kvadratmeter. I detta ryms faktiskt ett pentry också. Fördelen med studion är centralt läge på 16e våningen med utsikt över hamnen. Det allra bästa för kvällen är ändå att Falun slog Storvreta med 7-4. Bertil, du var väl där?

Termisk aktivitet

Henrik började dagen med en löptur. Första anhalt på turen var sulfur point. Ett område som ligger alldeles nära stan och där ångor stiger upp, detta sågs på avstånd. Det blev värre efter en stund, stigen gick genom en måskoloni och strax var en rote uppe och gick till attack. Jag klarade mig helskinnad. Stigen fortsatte över sterila områden och på båda sidor steg rök från underjorden, lukten var bedövande och det kändes inte så hälsosamt att springa just här. Dessutom var marken alldeles gul av svavel. 

Vi åkte till Waimangu volvanic vally för att se ett område med uttalad termisk aktivitet. Området har varit ett mål för turister sedan mitten av 1800-talet. 

1886 ödelades området av ett vulkanutbrott som dödade 150 personer. Allt täcktes av lera och lava. Sedan dess har naturen återtagit terrängen och bergssidorna täcks av tät regnskog. Kratrarna är vattenfyllda. 

En kallas för frying plan lake och vattentemperaturen håller sig runt 55 grader.  Stora mängder tungmetaller och svavelväte väller upp ur underjorden och pH ligger runt 3,5. En annan kratersjö kallas för inferno crater och här varierar vattnets t

Kurbad har man annars ägnat sig åt länge i Rotorua. Ett badhus byggdes 1908. Ganska snart fick man diverse problem. Svavelväte reagerade med vattenledningarna och korrosion orsakade stora skador. Färg som var blybaserad användes inomhus och kemiska reaktioner med svavelvätet gjorde ett interiören blev svart bara några veckor efter invigningen. Idag är byggnaden museum med utställning om kurbadet samt om Māorierna.

Framför byggnaden finns krocketplaner och det pågick ett par matcher. Det förefaller som om det är en mycket seriös sport här.

Ikväll har vi varit på en dansuppvisning där vi bland annat fick se en äkta haka. Efteråt bjöds vi på hangi, mat tillagad på traditionellt vis på varma stenar i jorden. Mycket gott. 

Svavelos

Tidig uppstigning idag. Vi hade en lång resa framför oss. Vi började med en sväng norrut för att studera 90 mile beach  (som enligt uppgift endast är 65 miles lång). Mycket sand är det. Man kan köra bil på stranden, från nordligaste spetsen av Nya Zeeland och längs hela stranden, förutsatt att man har en fyrhjulsdriven bil som inte är hyrd och endast när det är lågvatten. Inget av detta stämde in på oss så vi fick nöja oss med att se en liten bit av det hela. 

Sedan blev det en lång bilfärd. Tack vare gps klarade vi oss hela vägen till Rotorua utan problem. Man tvingas att korsa Auckland. Trots att det var söndag var trafiken riktigt tät. 

Söder om stan var det lugnt i vår fil men det var mycket mötande trafik, sannolikt helgfirare som var på hemväg.

Väl framme i Rotorua hittade vi snabbt vårt hotell dessvärre har det några termiska bad och doften av svavel ligger tung över hotellet. 

Redan inne i stan finns en hel del termisk aktivitet. I parken finns flera heta källor där ångorna stiger och svaveldoften ligger tung. I morgon skall vi titta närmare på dessa fenomen. 

Bad

Idag har vi haft en lugn och skön dag. Mycket läsning på vår terass med utsikt över Stilla havet. Soligt men ganska blåsigt. Inga surfare syntes till vilket man kunde ha väntat sig. Vi börjar misströsta när det gäller surfare. Vi får hoppas att vi får syn på några imorgon. Vi tog en promenad ner till stranden för ett eventuellt bad. Eftersom solen gick i moln började vi vandra utefter klipporna. Det var lågvatten så vi kunde ta oss runt den första udden på vassa berghällar. Vi fortsatte för att se hur långt vi kunde komma. Nivåskillnaden mellan ebb och flod är flera meter. I små bassänger såg vi krabbor som blivit kvar när vattnet drog sig ut. 

Vi såg en pytteliten ödla och skrämde upp en större fågel. Det var antagligen ingen vanlig vandringsväg. Vi lyckades trassla oss runt hela udden och kunde gå bilvägen tillbaka.

 Väl vid vår strand igen så gick vi till en skyddad vik där stillahavsvågorna kom rakt in. Vattnet var säkert 18 grader, lagom salt och kristallklart. Härligt med ett bad efter vår promenad. 

Resten av eftermiddagen ägnades åt mer slappande och toppades med min (Evas) första löprunda på 3 veckor. Jobbigt i den kuperade terrängen!

Middag åt vi på en populär Thairestaurang där någon form av firmafest med julklappsutdelning ägde rum. Väldigt god och stark mat. Imorgon ska vi ha vår längsta körsträcka, hela 53 mil. Vår slutdestination imorgon är Rotouroa.

Resa mot värmen

Eftersom vårt hotell ligger mitt i smeten i Auckland började vi dagen med att ta en promenad till hamnen. Vi kollade in olika förslag på båtturer inför vår kommande Aucklandvistelse innan vi flyger hem. Det märks att hamnen är en bra utgångspunkt. Det är liv och rörelse och mycket folk och många restauranger. Det känns att vi kommer gilla Auckland!

Nya  Zeeländarna är mycket stolta över sina seglarprestationer  i Americas Cup. Det ligger ett antal 12or i hamnen, som man kan ta en tur med. Det vore skoj.

Efter att vi checkat ut från hotellet började vi köra norrut mot ett litet ställe, Cable Bay, vid Doubtless Bay. Resan var längre än vi trodde, det tog ca fyra timmar. Solen följde oss hela vägen och vid framkomsten hade vi klarblå himmel. Vi har fantastisk utsikt från hotellet över vikens turkosblå vatten. Vi tog en promenad utefter stranden. Vattnet känndes svalt men det kan kanske bli ett dopp i morgon.

Efter vår promenad satte vi oss på verandan med varsin bok. Härligt att bara  slappa. Sitter nu på en indisk restaurang och har just avnjutit två olika vegetariska förrätter. Jättegott!

Sydöns cirkel är sluten.

Väderleksrapporten på TV varnade för"some heavy raining during the night, up to 120 mm", stämde nog för regnet har vräkt ner. Hela natten och större delen av dagen. På vägen upp stannade vi till vid ett mindre vattenflöde dit sälungar tar sig när deras mödrar är ute och fiskar. Pga regnandet var det en rejäl fors med ett större vattenfall.  Några kutar syntes inte till. De hade nog lämnat stället för sommaren. 

Vi kom till Blenheim i god tid. Senast vi var här sken solen och det var betydligt varmare. Precis som då, åt vi lunch på en vingård, Rock Ferry.  

Pga vädret var flyget till Auckland försenat ca 40 minuter. Resan var dock odramatisk.

Just nu sitter vi på hotellrummet och fikar. Vi tittar på cricket på TV. Obegripligt. Hotellet ligger centralt och man ser sky tower från det.