Milford Sound

Vi gick upp tidigt för att köra 12 mil till Milford Sound där vi skulle vara med på en båtfärd. Inte vilken båtfärd som hellst utan med naturguide. 

Platsen är nog mest känd för vandringsleden Milford track, och vi undersökte för en månad sedan om vi kunde få plats att vandra, men tyvärr var den fullbokad nu och första lediga plats var i januari. Vandringen tar 3-4 dagar och man måste boka för att få plats i de stugor som finns efter leden.

Landskapet de sista milen före Milford var fantastiskt. Vägen går i en dalgång med berg/fjäll på 2.000 meter vid sidan och vi hade tur... idag, då det regnade och det resulterade i väldigt höga och mäktiga vattenfall efter bergssidorna.

Båten var hyfsat stor. Trots seglen gick den dock för motor.

Båtfärden tog ca 2,5 timme och vi åkte ut genom hela fjorden ut på Tasmanhavet. Se sjökortet.

På grund av regnet (det regnar 2 av 3 dagar här) var det fina vattenfall att titta på. Problemet var att bedöma höjden på fallen men det som syns på bilden skall vara 155 meter enligt guiden på båten.

Det högsta fallet kom från en nära nog lodrät bergssida ned i fjorden som var 1.680 meter hög.

Kaptenen körde även in fören i två av vattenfallen, inklusive det på bilden ovan.

Landskapet är det mest storslagna vi sett och allt har skapats av istider genom årtusenden. 

På vägen ut i fjorden såg vi pälssälar som vilade på klipporna men på ett ställe lyckades vi även se några exemplar av den ovanliga fjordpingvinen. Den med goda ögon ser den på bilden nedan, den skall vara 60 cm hög.

Hela turen var enormt lyckad tack vare naturupplevelserna. När vi efter 2,5 timmar återkom till hamnen sken solen, vilket den fortsatte med resten av dagen. 

På vägen tillbaka stannade vi på flera olika platser och tittade på forsar, sjöar, plus att vi träffade på Kea'n, den stora mycket intelligenta papegojan. Bilden nedan visar den på väg in i en buss men busschauffören stoppar den. När vi stod och väntade 5 minuter vid en tunnel hade vi 4 st Kea-fåglar vid bilen och efter ett tag hoppade två av dem upp på motorhuven och började bita på vindrutetorkarna (finns på bild med annan kamera) och när Henrik sträckte fram linsskyddet till sin kamera försökte en av dem ta även detta...

Vattnet i de oräkneliga forsarna var helt klart.

En fantastisk dag, nästa gång går vi Milford track (i regn) ....

Det kommer definitivt bli en nästa gång!