Valar.

Tidig uppstigning för att få se valar. Kaikoura har goda förutsättningar för att få se kaskelotter. Bara några sjömil utanför land ligger en djupränna med djup på upp till 1600 meter. Här möts tropiska vatten med kallt vatten från Antarktis, detta skapar grogrund för ett rikt maritimt liv. Kaskoelotter kommer hit för att kalasa på havets rikedom. Pga det kalla vattnet är det endast kaskelotter av hankön som finns här. Honorna har inte tillräckligt fettlager för att klara kylan. 

Här i Kaikoura har Māorierna skapat ett företag som är inriktat på valskådning. Detta har skapat arbetstillfällen sedan slutet av 80-talet. Nu har man fem katamaraner som gör regelbundna turer till kontinetalsockeln och valarna. Pengarna tilllbaka om inga valar ses. Idag fick vi se två balar som låg och tankade luft för nästa dyk. En imponerande syn. När de är färdiga med andningen dyker de rätt ner i djupet, ner mot 1000 meter för att hitta föda. 

Dykningen avslutas med att stjärtfenan sticker rätt upp i luften. 

Kaskelott som  blåser inför dyk. 

Inte nog med detta! En gir åt söder för att söka delfiner. Vi hittade Hector dolphines! Världens minsta och mest sällsynta delfiner. De skuttade och hoppade utefter båten. Det var små och ljusgråa.

Skepparen genomförde ett sök med sonar för att försöka lokalisera ytterligare valar. Han ökade på hastigheten och körde norrut. Vi hann precis fram för att se val nummer två dyka. Förutom detta, och inga kommentarer från guiden, såg vi upprepade albatrosser sväva fram bredvid båten. Aldrig såg vi dem så nära när vi var på turer för att titta på dem utanför Dunedin.

Eftermiddagen ägnade vi åt en vandring runt halvön som Kaikoura ligger vid. Vi blev något förvånade när en pälssäl låg tvärs över gångvägen.

Vi hade kommit till en sällkolloni av pälssälar. Sälarna låg spridda över området och dessutom såg vi någon form av häger som försiktigt smög sig fram innan en fisk nappades. Vi gick runt hela halvön som har det specifika Nya Zeeländska utseendet för vulkanisk natur. Skarpa flikiga vikar, den ena efter den andra, med gröna kullar runt omkring. Hade det varit klarare väder hade vi även sett de höga snöklädda bergen i fjärran. Nu var de svarta berg som hade topparna döljda bakom molnen.

Kvällen avslutades med en fantastisk middag på en restaurang som ligger långt från 'centrum' men var av någon mystisk anledning ändå fullsatt. Det innebar att vi fick sitta i baren och vänta i en halvtimme. För andra gången i mitt kiv (Evas) åt jag hummer. Jag kan konstatera att färsk hummer är att föredra framför fryst och definitivt värd sitt pris. Vi kom lyckliga ut från restaurangen och mycket nöjda med vår häftiga dag!